|
20 |
|
tvåbeningen försvunnit vågade jag tassa fram och äta. Sen fanns det mat varje dag och det kändes skönt för en kattsjäl. En dag vågade jag smyga ut på gården och en tvåbening sa ”titta, vår matgäst är liten svart katt” och en annan sa ”har du sett så gröna ögon, bestämt är det en liten kattfröken” och så började de säga Svarta Sara eller Lilla Saramisen till mig. Och jag bestämde mig att acceptera namnet. Mat och sovplats. Lugn och ro är inte att förakta, så jag stannade i mitt stall. Sara Stallkatt |
